"Shaktar Donetsk vann den dramatiska Champions Leaguefinalen mot danska Ålborg efter straffar".

Tror någon på den rubriken? Nej, den är alldeles för lång, dessutom är Ålborg på tok för svaga för att ens gå vidare från sin grupp. Ukrainska Shaktar då, kan de vinna? Om svaret är ett definitivt nej - då är Europas största fotbollsturnering förutsägbart om inte uttjatad. Samma favoriter varje år, samma outsiders inför varje turnering, och naturligtvis några överraskningar som skakar storlagen i gruppspelet. Lägg därtill ett par blåbärslag som definitvt hade åkt på torsk mot svenska Kalmar FF och vips så har vi Champions League i ett nötskal. Vari ligger då charmen? Sponsorerna och de kommersiella intressena försöker få turneringen till att vara en unifieringssymbol, som länkar ihop oss fotbollsälskare. I mina ögon är det ren o skär bullshit. Deras egentliga motto är pengar, pengar och pengar.

Glenn Hysen siar

Jag skulle nog säga att charmen i denna förutsägbara turnering ligger i att se våra favoritspelare, i vilket lag de nu än representerar just detta år. Vi vill se bra fotboll, skrika lite på Etoo när han missar öppet mål, och egentligen är inte resultatet så jävla viktigt. För visst kan ni se framför er hur Glenn Hysen match efter match siar om hur otroligt fantastisk just denna drabbning kommer att bli och hur han sedan är förundrad över att ett lag kan ha råd att ha spelare som Arjen Robben, Rafael Van der Vaart, Saviola och Raul på bänken. Och efter att matchen slutat 1 - 1 sammanfattar Glenn den som underhållsrik och spännade. År in, år ut är det samma visa. Men likförbannat kommer vi att sitta framför tv:en varje gång Real Madrid möter Man U och hoppa till vid varje målchans..

Shaktar Donetsk i final?

Vem kommer ihåg vilka som vann finalen för tre år sen? Inte jag, inte så här på rak arm iallafall. Men jag skulle definitvt komma ihåg om det varit Shaktar Donetsk. Ett lag som haft bland andra Bernd Schuster, Real Madrids gamla tränare som coach, och som inte har mindre än fem brasilianska stjärnor i truppen. Och då menar jag inte svenska division II spelare som benäms som stjärnor i aftonbladet så fort de knarkat, stulit eller slagit sin fru. Utan riktiga stjärnor som kan trixa över hundra med fel fot. Låt oss avsluta så här: om Chelsea spelar final mot ett lag som inte kommer från England, Spanien eller Italien, då är Champions League inte uttjatat, Inte än i alla fall. Och om Shaktar vinner lovar jag att klä av mig näck och springa ett varv runt deras hemmaarena - RSK Olimpijskij.